Pockettidningen R

Alla som bott i en storstad vet hur svårt det är att slita sig från innerstadens lockelser. Bara i det egna kvarteret finns det alltid något att syselsätta sig med, ett gytter av människor att studera, klubbar och gallerier att besöka. Den rastlöse behöver aldrig bli uttråkad. Just därför är det ett helt projekt att röra sig utanför stadens gränser. Jag menar, jag bodde ju här ett helt år utan att knappt ha satt foten utanför Berlins förorter!  

Så när vi igår för ovanlighetens skull väl tagit oss ut i skogen, passade jag på att visa upp min absoluta favoritplats i staden: Teufelsberg, eller Djävulsberget som det heter på svenska. Det är Berlins högsta berg som enligt berättelsen byggdes efter kriget. Det döljer en nazistisk skola som de allierade aldrig lyckades spränga, och som därför täcktes över med rivningsrester från sönderbombade hus i närheten, hu! Om det är därifrån som Djävulsberget har fått sitt otäcka namn eller om det är från de många vildsvinen som bor i skogen omkring och som skrämmer livet ur nyfikna besökare som mig, förtäljer inte historien. 

När vi efter en ganska tuff klättring upp för berget tagit oss upp på toppen satt vi tysta och tittade på den magnifika utsikten över staden. Man ser hur långt som helst. På toppen ligger också en övergiven Amerikansk radioövervakningsstation (!) som under kalla kriget användes för att avlyssna Östtysklands kommunikation med Sovjetunionen. Utrustningen är idag bortfraktad men husen står kvar, sönderslagna och nedklottrade med grafitti, har de fortfarande formen av gigantiska golfbollar som sträcker sig mot himlen. Naturligtvis passade vi på att klättra in i dem… vad som sedan skedde får ni läsa i papperstidningen som kommer ut i höst!