Pockettidningen R

Jag sitter på cafeet St Oberholz som jag använder som kontor om dagarna. Från fönstren på övervåningen ser man ut över den livliga korsningen vid Rosenthalerplatz i Mitte. Där ligger säkert 40 snabbmatsrestauranger men också en liten tidningsbutik som säljer magasin om ung tysk kultur och som jag gärna  bläddrar i. Det senaste halvåret har alla tidningar skrivit om New York, eller snarare Berlin som det nya New York! Det är en liknelse som jag numera hör från alla möjliga håll. ”Åhå, Berlin är ju som manhattan var på 80talet” heter det nostalgiskt från både höger och vänster. För att det stämmer? Eller för att man gärna vill att det ska vara så? Själv tycker jag ju att städer inte skall jämföras med varandra, tycker det är lite fånigt med nostalgi, men jag förstår ändå några av poängerna. 

Kännetecken som skulle göra Berlin till ett nytt NY: Urflippade konstnärer (check!), svartfester i övergivna industribyggnader (check!), ett ungt avantgarde som använder staden som atelje (check!), klubbar som aldrig stänger för natten, eller för dagen heller för den delen (check!), hus och tunnelbanevagnar som är nedklottrade med grafitti (check!), och sist men inte minst en drös av billiga bostäder (check!). Berlin erbjuder idag den råa charm som Manhattan erbjöd på 80talet, skriver en av tidnigarna, och är det en rå charm vi talar om en rå charm så kan jag som svensk bara hålla med… och till det får vi anledning att återkomma. Hej så länge!