Pockettidningen R

I ett anonymt område i utkanten av norra Berlin ligger ett byggnadskomplex som ser ut ungefär så som de flesta byggnadskomplex gör i Berlins utkanter. Det är i byggt i grå eller brun betong, i 3 till 30 våningar och sträcker sig i regel över ett helt kvarter som inte rymmer så mycket annat än just det; ett stort hus. Just detta hus är emellertid inte som andra.

Jag har tagit trammen genom östra Berlin och hoppat av vid ändhållplatsen i Hohen Schönhausen. Nu står jag framför ett betongkomplex så hemskt att jag inte vet vart jag ska börja! Berlin är bara för mycket ibland. Bakom en hög mur som för bara 20 år sedan skiljde frihet från fångenskap ligger det föredetta Stasifängelset – höjdpunkten av DDRs notoriska övervakningssystem. För de regimkritiker som fördes hit för förhör, inlåsning och isolation under DDRs 4 decennier vid makten var detta den tyska kommunismens allra mest fruktade plats. Nu är fängelset öppet för allmänheten och fungerar som ett ”autentiskt” museum för att historien inte skall glömmas bort.

På tal om att glömma bort sin historia så kan jag inte låta bli att tänka på den diskussion som rasat i Sverige och EU senaste året. Lagförslag som FRA, Ipred, Telekompaketet, Stockholmsprogrammet osv är väl knappast att jämföra med fängelsemuren i Hohen Schönhausen, men de nya formerna för övervakningssamhälle är ändå nog så oroande. . .

Ps. En väldigt fin och personlig berättesle om Stasi visades i SVT häromdagen. Se filmen här.