Pockettidningen R

Jag gör mig i ordning för en eftermiddag vid Spree med nycirkus, gypsetters och hejdundrande konfettikanoner – den mytomspunna baren ”25″ fyller år och bjuder på söndagskalas. Bar 25 är känd för lite allt möjligt som går att relatera till temat dekadens (Berlins kanske säkraste kännetecken) och framförallt för fester som aldrig tar slut. Baren öppnar sina anonyma portar på torsdagskvällen och slår inte igen fören framåt tisdag-onsdag beroende på när de sista gästerna går hem. Däremellan dansar ett hundratal personer i lustiga kläder på floden Sprees strand, den tyska minimaltechnon ljuder urhögtalarna och solen hinner gå både upp och ner bakom bron Oberbaumbrücke. Men nu har solen gått upp för sista gången. Området längs Spree där Bar 25 och ett gäng andra strandbarer, kulturhus och alternativa boendeformer breder ut sig och som ger Berlin sin speciella prägel, skall byggas om. Myndigheter och företag har tröttnat på de fallfärdiga industribyggnaderna som står och skräpar alldeles vid vattnet,  på ödetomterna som blivit kvar sedan murens fall och har gett klartecken för en omfattande upprustning av ”Spreeufer” som området kallas. Upprustningen ska ge plats för det som myndigheter med stora renoveringsplaner brukar ge plats för: högresta kontorsbyggnader och glashus i olika former. Alla gamla hyresgäster har därför vräkts från sina gamla tomter och Bar 25, som under 6års tid har levt på ryktet att ”därifrån behöver man aldrig gå hem”, hänger alltså på sin sista sommar.