Pockettidningen R

Världspolitiken i all ära, men det är inte alla som är glada över hur kvällens festligheter har organiserats. Bredvid mig på kaféet där jag befinner mig just nu sitter ”Claus” som inte har en tanke på att ta sig ned till Brandenburgertor i kväll. Han fnyser när jag frågar om det inte är en bit Berlinsk historia som han går miste om då, och säger att det där som politikerna har hittat på inte alls har någonting med berlinarna att göra. Allt som händer kring Brandenburgertor ikväll är mycket riktigt regisserat in i minsta detalj. Med en snabb blick på programmet för kvällen är det med en känsla av att minnesdagen har vuxit till lite av ett spektakel, för att använda Claus ord. Det är långt ifrån den spontana folkfest som ägde rum där för 20 år sedan.

Jag undrar hur många tusen spaltmeter som de tyska tidningarna har producerat om muren de sista månaderna. Läsarana är vid det här laget som matade med minnesberättelser, reportage och information från delningen. Mina tyska vänner säger att de har hunnit tröttna på jubileet innan det ens ägt rum. Tobias Willman, 22 år och konststuderande jämför de planerade festligheterna vid Brandenburgertor med MVT-galan som ägde rum i Berlin häromdagen. Han rycker på axlarna inför firandet och säger att han mer känner sig som en konsument än en medborgare inför vad politikerna har hittat på.

Häromdagen träffade jag Sveriges Radios Tysklandskorrespondent Per Eurenius som sa ungefär samma sak om firandet, att det har organiserats av myndigheter och ledande politiker, uppifrån.  Den tyska revolutionen för 20 år sedan kom däremot underifrån. Men å andra sidan, sa Per, är det positivt om Berlinarna för en gång skull har en minnesdag att fira och känna glädje och stolthet över.